Jag ställde mig upp och gick fram till whiteboard tavlan. Jag tog ett djupt andetag och började prata.  Jag berättade vad jag hette och vart jag kom ifrån. Alla kollade intressant på mig. Alla utom Omar. Jag bestämde mig för att visa lite sårbarhet för dem. Jag berättade om min invandrar-bakrund. Omar kollade upp mot mig. Det kändes som om om jag skulle svimma. Den blicken. Dem där ögonen. OMG. Jag berättade sedan att jag gillade att köra parkour, och dansa. Jag berättade att jag hade kört väldigt mycket teater när jag var liten. Ingen kollade på mig längre. Alla kollade på Omar. Alla utom Omar själv. Han tittade in i mina ögon. Han var inte bara snygg bakifrån, han var snygg framifrån också. En kille puttade till honom lite lätt. Jag läste på deras läppar och hörde lite vad de viskade.

- Vad? frågade Omar utan att släppa blicken.

- Du glor på bruden som fan. Du och hon. Ni har samma bakrund, gillar samma saker. Du borde satsa på henne istället. Inte på den där Nellie, sa killen. Omar kollade på killen med en rynka i pannan. 

- Äru seriös eller? frågade han

- Ja det är väl klart jag är! Kom igen, alla här ser att du gillar henne.

Omar rodnade lite. Han kollade ner i bänken nu. Jag var klar nu. Jag gick till min bänk och satte mig. Det började bli lite viskningar. Ett tjejgäng på fyra personer kollade på  mig och sedan Omar. Sedan fnissade de till alla utom en. NELLIE stod det  på hennes tröja. Hon verkade hört vad killen sagt till Omar och verkade inte gilla det. Jag förstod genast att hon var tjejen dem pratade om. Hon verkade vela ha Omar för sig själv. Hon bitch-blickade mig rejält. Jag iggade henne. Jag kollade på Omar. Han kollade på mig. Jag hade aldrig i hela mitt liv haft en känsla som denna. Jag förstod att jag för första gången var kär på allvar. Jag var riktigt kär. Jag skulle kunna göra vad som helst för honom. Vad som helst för att ha honom nära mig. Bara han och jag. Jag verkligen längtade. 

- TYSTNAD! nästan skrek Pia. Det blev knäpptyst.

- Nu bläddrar ni fram sidan 52 i NO  textboken, och så läser vi högt den första spalten. Emil, vill du vara snäll och börja? frågade Pia.

- Visst, svarade killen som tydligen hette Emil och började läsa högt om molekyler.

Klockan ringde. Det var rast nu. Jag gick till mitt skåp. Jag brydde mig inte längre för att få kontakt med Omar. Det skulle bara vara bra nu. Jag öppnade mitt skåp, tog min jacka, la in böckerna och låste. Omar stod bredvid mig. Man såg att han var lite nervös. Jag kollade lite snabbt i hans ögon innan jag gick bort mot utgången. Tjejgänget kom fram till mig och undrade om jag ville hänga lite med dem.

- Visst svarade jag med ett leende och rykte lite lätt på axlarna.

Tjejerna i gänget hette Amanda,Olivia,Nelly.H, och Nellie.B Nellie.B verkade inte direkt gilla mig, men jag försökte gilla henne så gott jag kunde. Amanda,Olivia och Nelly.H blev mina nya bästa vänner. Jag var forfarande lite osäker med Nellie.B .

Jag kollade mig i spegeln. Snygg var man ju inte, men inte heller ful. Jag kollade mobilen. Det var den 25 augusti 2012, klockan var 07:02. Jag hade gått upp klockan halv sex för att hinna. Jag ville inte komma sent den första dagen på min nya skola. Jag kom alltid sent på min förra skola. Jag kom inte bara försent, jag glömde göra läxorna också. Men nu var det nya tag, som man brukar säga. Jag kollade mig i spegeln igen. ''Snyggt ändå ju. Merlinda''  tänkte jag för mig själv. Genom att tänka så fick jag starkare och bättre självförtroende. Fast, jag var ju ganska snygg endå. På min förra skola i min förra klass, så var alla killar i klassen efter mig hela tiden. Det var ganska så jobbigt endå, eftersom att alla var ett år yngre än mig. Egentligen, så skulle jag börja åttan idag, men jag börjar i sjuan idag. Anledningen till det, var för att jag är invandrare. Jag kom till Sverige när jag var sju år. Jag har alltså bott här i sju år nu. Eller, sju år i Sverige, inte Stockholm. Jag är född i Chile, det ligger under Venezuela i Sydamerika. Jag pratar spanska flytande. Jag flyttade så mycket i början att jag missade hela ettan. Två hela terminer. Så jag började ettan när jag egentligen skulle börja tvåan. Jag föredrar nog helst  jämnåriga killar, eller lite äldre. Men inte yngre. Skolan började om en timme. Min nya skola. I Stockholm.Jag hade aldrig varit här innan. Men nu var jag ju tvungen att vänja mig. Detta var ju mitt nya hem. Mamma hade fått nytt jobb här i Stockholm, så vi var tvugna att flytta hit till Stockholm. Hon hade inte gått någon riktig utbildning i gymnasiet eller på universitetet. Stockholm var en vacker stad. Mobilen surrade till. Jag hade fått ett sms från miin gamla bästis Matilda, från Småland. ''Lycka till :)''  stod det. ''Tack detsamma! Och P.S, hälsa till alla andra från mig! ;)'' skrev jag tillbaks. Jag kände alla på min förra skola. Jag var ganska så poppis där ändå. Klockan var Halv åtta nu. Bussen skulle gå kvart i, sådet var nog bäst om jag började gå bort till bushållsplatsen nu.

Jag tog på mig mina svarta sneakers, knöt skorna och kollade mobilen igen. Det var 10 grader ute. Jag tog min svarta skinnjacka och tog en sista titt i spegeln. Jag fixade till håret lite. Jag bodde i lägenhet. En liten trea. Jag gick ut i trapphuset, och stängde dörren tyst. Mamma sov forfarande, så jag låste för säkerhetsskull. Mamma jobbade natt igår, så hon får vila idag. 

På bussen satt en massa ungdomar. Mellan 13-17 år kanske. Det var cirka 20 stycken. De skulle säkert till samma skola som jag. Fast när jag tänkte efter, så kom jag på att Stockholm är ganska så stort. Cirka fem gånger större än mitt hem i Småland. Och då tyckte jag ändå att det var stort. Men några skulle väl till samma skola som jag. Jag visste inte ens vad skolan hette, bara vart den låg. Jag betalade med mitt busskort och satte mig längst fram - för att slippa blickar. Efter fem minuter så stannade bussen. En gammal tant klev på. Bussen var fullproppad. Hon såg ut att kunna ramla ihop när som helst.*Suck*. Jag ställde mig upp och visade att hon kunde ta min plats. Man måste vara snäll mot gamla, ha respekt för dem. Jag kunde stå de sista fem minuterna, det gjorde inte så mycket. Jag kollade ut genom fönstret så länge. Bussen stannade igen efter fem minuter. Jahopp. Här skulle Man alltså av då va? Tydligen. Detta var min nya skola. ''Fagralundskolan'' stod det på en skylt. Fagralund. Okej, då visste jag vad min skola heter. Jag klev av busen och började gå mot den stora byggnaden. Klass 7C skulle jag till. Framför gick en kille. Han var ganska så snygg bakifrån. Jag läste på en liten lapp som var på han väska. ''Fagralundskolan 7C, Omar Rudberg''  stod det på den. Jag bestämde mig för att följa efter den snygga killen som hette Omar. Jag hade glömt var klassrummet låg, fast rektorn visat mig för en vecka sedan. Fast, jag kom i allfall ihåg vart mitt skåp var. Det var jämte Omars. ''OMAR'' stod det på skåpet. Sprayat med graffiti. Coolt.   Jag gick lite extra sakta för att undvika någon slags kontakt med honom. Det skulle bara bli pinsamt. Han la in sin jacka och ryggsäck och tog ut tre böcker. Han låste skåpet och gick. Jag gick fram till mitt skåp. Tog fram nyckeln och öppnade. Längst upp låg ett schema, och under så var det en hög med massa böcker. Vi skulle ha NO, svenska och matte. Dagen började med mina favvo ämnen. Yeey. Förutom matten då. Jag var ju bra på matte, men jag gillade det bara inte. Jag tog böckerna, la in min jacka och ryggsäck, och låste och gick. Jag gick in i klassrummet. Satte mig på en stol med mitt namn på, och vid ett bord längst fram. Skolan började om två minuter. ''sikken tur'' tänkte jag. Jag kände hur det brände i nacken av folk som tittade på en. Det började viskas lite. En fröken kom in i klassrummet och det blev tyst snabbt. Jag läste på namnskylten hon hade på tröjan. ''Pia Qew''. Okej, då visste jag vad en av min lärare heter. Qew. Konstigt efternamn. 

- Godmorgon, sa Pia trevligt och energirikt.

- Godmorgon, svarade alla andra i klassen utom jag. Det känndes som om någon satt silver tejp för min mun och snurrat in mig i ett rep tillsammans med stolen. Jag satt tyst och stilla.

- Som ni ser har det börjat en ny här i vår klass, Merlinda, sa hon och nickade mot mig. ''Sikken tur jag har som inte kan rodna'' tänkte jag.

- Vill du komma fram och berätta lite om dig själv? frågade hon trevligt. Javisst fan. Man ska ju presentera sig också, det hade jag glömt bort helt. ''Kom igen Merlinda! Du klarar av det här! Du har övat på det i en vecka framför spegeln, du vet att du kan!" tänkte jag. Jag hade aldrig bytt skola innan, så jag visste inte hur det kändes. Men en sak visste jag, det var att göra ett stort intryck på klassen så frt som möjligt, annars så tror dem att man är en loser. Och man får inte dissa någon innan man gjort intryck. Då tror dem att man är otrevlig. Men nu hade jag inget annat val. Jag ställde mig upp och gick fram till whiteboard-tavlan...